fredag 3 november 2017

Alla helgons dag

Vilka är dom – Helgonen

EVANGELIUM: Lukas 6:20-26
Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: ”Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta. Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna. Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta. Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.

Vi tänker oss gärna helgonen som de fulländade. De som nått målet. Som förmått visa en glimt av GUD i tider i övrigt fyllda av ondska.

Men det är inte Bibelns bild av De Heliga. Visserligen finns där gott om högt uppställda mål: Bli fullkomliga som er himmelske fader är fullkomlig, sa Jesus. Och Paulus skrev: Var så till sinnes som Kristus Jesus var. Målet verkar vara hög satt.

I dagens evangelietext från evangelisten Lukas möts vi av en version saligprisningar som ur det perspektivet kanske väcker fler frågor än de lämnar svar: Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta. Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen.

Det verkar vara resan som är målet. Vara fattiga, hungriga, gråtande, hatade, bortstötta och smädade... Vara i behov, vara på resa, förändras och förädlas. Till skillnad från de som tror att de är framme: Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta. Ve er när alla berömmer er.

Kristentro är resans evangelium. På den vägen... Pilgrimer... Leva i Jesu efterföljd...Resandeevangeliet godtar problem och utmaningar. Vi känner våra behov. Ser våra brister. Lever med en längtan, och har en riktning för vår längtan.

Helgonen är inte de som är framme, men de som vet att de är på väg. Helgonen är de enda som inte vet att de är det.

Judisk, kristen och muslimsk tro lider hela tiden av sina höga och inneboende ideal. Dessa ideal blir moraliserande och förfärande då de uttrycks som krav på andra, men fruktbart vägledande för den som hungrar efter rättfärdighet. Inte minst i vår tid är detta en delikat balansgång. Idag hyllar vi individen. Den enskilda människan har i vår tid – på bred front – slitits loss ur det kollektiva nät som vi under tusentals år hängt i: familjen, stammen, gruppen, skrået, klassen... Och individen ska vara lycklig. Nöjd med sig själv: Du duger. Jag är som jag är. Man är väl inget helgon!

På nästan alla andra områden i livet har vi andra mål uppsatta för oss: Livslång utbildning, bli bättre förälder, en bättre bilförare, en kropp i bättre trim, duktigare. Men på personlighetens och själsutvecklingens område signaleras i vår tid: Acceptera mig som jag är!

Ändå får inte religionen göras om, eller återföras, till att bli moral, eller fostrande rotting: För det ledde alldeles fel. Den förde oss in i kontroll, straff, skuld och reducerade tron till etik. Ändå är det just meningen att vi kan växa som människor – att bli de vi ytterst är tänkta att vara.

Tron kan ta tag i djupet av vår personlighet och förvandla oss, utmana oss att följa Jesus och bli lik honom. Men det får inte användas som redskap gentemot andra. Våra högt ställda krav och förväntningar ställs på oss själva, och inte gentemot andra.

Tomas Tranströmer säger i sin kanske mest lästa och använda dikt:

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
    i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
    Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Kanske är det detta som är helgonens resa: Aldrig färdig, och det är som det ska. Och det är inte detsamma som att vara framme. I helgonens spår är vi på vår egen resa. Mötet med, och vandringen med Jesus i våra liv är en livsomvandlande resa. Vi är hungriga, fattiga, kanske skymfade och vi gråter. Och det är vägen som gör mödan värd, som Karin Boye diktade.

Paulus summerar åt oss: Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp. Jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. Det är så vi skall tänka, alla vi fullkomliga. Och har ni en annan mening på någon punkt skall Gud upplysa er även där. Men låt oss fortsätta på den väg som fört oss hit. Fil 3:12-16

Inga kommentarer: